Betongfundament och oss fåglar
blir vad som är kvar
om ni går under
vi kan flyga ovanför
se allt förgås
förundras
medan sorgers skri hörs
kan vi kyssas vingtagna
under solen
vi blir aldrig ruiner
förrän döden slår oss
ni är rester av liv
innan det är över

se den grå solen stiga och vi blir
sakrala konturer i skyn
vi blir skeppen som stiger upp
till gudarna
och berättar
hur illa det gick
som oss kan de skaka
på de tunga huvudena
havet som stiger
blir till vin
fåglar och gudar
dricker för att
glömma

det tar sin tid
men så till sist
- träden äter sig igenom
betong och metall
vi sjunger
i gryningen likväl