Det drar lite från dörren där hoppfullheten kikar in

de brukar vara andras dörrar men i dag är dörren min

smått tvekande jag tittar fort åt ett annat håll

men hoppfullheten harklar sig, tur att den har koll

att det är just mig som den ämnar sig till, att det är min tur

att våga ta mitt första steg ur hopplöshetens bur

men kom då komsi säger den och ler stort och brett

du måste va den mest tvivelfulla jag någonsin har sett

okejdå säger jag och flinar lite grann

jag tog hela steget ut och hopplösheten försvann.

Våga vilja litet som sedan kan bli mer och stort

snart står hela dörren öppen till hoppfullhetens port.