Det är så enkelt att förblindas
av systematisk perfektion
en slags friktionsfrihet
intar scenen

här där människor
vandrar som tomma
one-piece fordral
där själen zippat ur sig
under en förtvivlad
ångestnattattack

allt medan systemets hjul tuggar vidare
och rättar in den som faller ur ledet

det finns alltid en systematisk lösning

det finns alltid genomtänkta blanketter

för den som inte mår bra

för den som blivit gammal

för den som inte sköter sig

där finns alltid en blankett i korgen

där finns alltid en systematik

sitter du lugnt i båten
får du vara med

men skulle något gå fel
i en systemdel
så får vi tänka ännu mer

det kusliga som detta mönster skapar
är systematisk distans
till allt annat än systemet själv

på så vis kan det få sitt eget liv

fäll en glädjetår, då vår nya
skapelse likt Frankensteins monster
stapplar fram på stela ben

där den som inte mår bra blir en diagnos

där den gamle blir ett tomt skal

där vi inte orkar se de vi inte förstår i ögonen

inte orkar höra deras historia

rädda att vi ska bära deras samvete på
våra axlar

(kanske till och med utanför arbetstid)

för detta finns inga blanketter

men systemet erbjuder piller

hör Frankenstein skratta när
monstret vaknar till liv

men det går knappast bekämpa
det som förtär dig med mer
av detsamma

dina tankar går i spinn
och bröstet svider

en dag ska ska du våga

en dag ska du våga lyssna till ditt hjärta

och släppa din gard

jag förstår dig så mycket bättre
när du kommer riktigt nära

och lyssnar till dig hjärta lite mer