Det där unset av sanning
svävar som vanligt på målet.
Inget konstigt med det.
Det vore däremot en dröm därom.

                        Nu händer något,
Sömnen agerar undvikande.
Täcker mig endast till hälften.
                       eller inte.

”Vi har en dröm”,
hörde jag fåren bräka,
sedan dog de.

I ett vaket men utan tillstånd
närmar sig mina gränser.
Jag täljer mig en vass utsaga,
men trubbar av skarpsinnet.

”Ett sprickfärdigt tak!”, skriker min syn,
medan det hålögt faller genom mig.

                        Nu händer något,
Mitt vertikala läge dåsar mig mot centrum
och dunbollar tömmer ut sig över mina gränsytor.
                               eller inte.

Trevande tar mig en illusion
till det sista rummet på Hilberts Hotell,
men ett sanningsenligt påstående
hävdar att jag alltid ljuger, vilket är sant.

Sömnens vagga balanserar
mig oroligt på kanten.

Vaggar mig fram

och tillbaka.
Vaggar mig

fram och tillbaka,
fram ------> och