Mod. Du är verklig. Jag vet hur du känns i min hand .

Och du gjorde mig en gång försvarslös. Men jag

vågar inte sepå henne. Jag erkänner inte mitt rus.

Då kalluft sipprar mellan svartmålade läppar i

tysta leendens makt över högljudda röster.

Dagar länkas samman i kyla.Då vagnarna fraktar

själar genom snön. Och hon är en bred bronsmask

av sollid overklighet. Kunde jag stirra mig

blind vore jag fri, kunde jag stirra igenom

den skulle hon försvinna .

Men det är sant att dagarna är korta nu

att händer i långa rockar, anemoner

andedräkter och segel, vajar

närmare varandra.