Ibland händer
det märkliga ting;
plötsligt det som var
ingenting, säger stopp
och hejdar mitt steg

och minnen sköljer
som nyss var förbjudna
men nu som böljor
med havet
jag står intill
och det är verkligen
inget jag vill

Högst nio år eller så,
jag beslutade då
att sluta allt
för allt var så ensamt
förtvivlat och kallt

Ändå är jag här
ännu i livet
som jag inte ville då.
Något eller någon ville så
fast det inte var givet

Och nu föll jag än en gång,
fast vid åsynen av en småbåtshamn
utan att förstå
gråtande, då ingen såg på
genom mig själv som då
ner i en okänd famn.