Varje stråle räknas, för att en stjärna skall lysa
Lika så räknas varje minut, för ett barn skall frysa
En flicka med gyllene hår,
bruna ögon och synliga tår

Hon vandrar, söker sig ifrån en rädsla stor nog för två
Söker i den kalla snön, vill finna ett svar, ett spår
Ty där stod de,
''Oskyldiga barn är av vackraste sort''
de var de de sa, när hon neg djupt

''Och inte har hon mycket, ack så verkar hon rar''
Flicka spring säger jag dig, ack o ve kan du mig icke höra äns nu en gång
Ännu en gång slår blickarna ner, se där, de vita kalla faller ännu en gång ner

Varje minut räknas, nu är hon helt bar.
Flickan finner sitt svar, drypt i en röd sörja
blandat i en hög av tvinnade gyllene lockar, och synlig hud

Iskristalerna bygger sig sakta på, de gör henne nästan vacker i sin vila
De en gång brunögda barnet ser sig om
Hon önskar sig inga minnen kvar, inte heller i den plats hon har
ack så även in i slutet skall hon endast minnas

Vit oskyldig snö