hon trär sin trassliga livsduk över
scenen och klär av sin skam under
strålkastarljusets varma källa

Har blivit van. Att gifta sig med ansvar
och hålla på sig

hon ligger avklädd medan du
prostituerar dig


ändå är ni i grunden lika som två
bär


hon drömmer om din resa varje
natt om forsar och om ansvaret
som klär sig som det ska


utfläkt, naket och allvarligt ligger
själen din en dag


vi går alla likt prostituerade om
vi inte har egna ben


I drömmar täljer kärleken pinnar
stickor att stötta upp

de stumpar som vi har


ger oss ben åt stoltheten