Du gör mig hjärndöd.
Kan nästan inte längre skriva en dikt , ens i nöd.

Gör du så för att du kan?
För att om så är fallet är du inte en riktig man.

Om man tycker om någon, som du till mig brukar säga,
verkar det ju inte helt normalt att man ner personen måste preja.

En sak som jag aldrig kommer glömma
är känslan av att du något för mig brukar gömma.

..kan den känslan bero på att du inte umgås med mig ?
eller säg mig, är det jag som inbillar mig?

En sak som jag ganska säkert vet
är att utan dig hade jag inte blivit någon "poet"

Må hända är det bra att jag poetisk har blivit
men om jag hade spolat tillbaka bandet hade jag nog inte detta skrivit.
För att jag skriver bäst när jag har det kivigt.

Därför har jag hellre ett vanligt liv,
där jag slipper bli stucken i ryggen av dig och din kniv.

Att bara lämna dig är svårare än man tror.
Försök därför att gå EN dag i mina skor.

Man vill bara sparka iväg dem så långt som det bara går.
Skorna sitter trångt och går i helt fel spår

...men trots att vägen med dig är krokig och svår,
så är det ändå jag som väljer vart jag står.