I skogsdalen då åren var nya
Då trevade jag mig fram i galonbyxor
Med vantar som alltid åkte av
Och stövlar att drunkna i
Där fanns ett frö
Som ständigt växte
Som erövrade kroppen och sinnet
Efter hand

Det var en kärlek och en längtan
Som sakta spirade
I hemlighet
Då jag inte förstod vad känslan var

I takt med att kroppen växte
Då galonbyxor sprack
Och stövlarna kramade åt fötterna
Då kom lusten

Att vidröra
Att kyssa
Att känna

Men med vetskapen om
Att minsta trånande blick
Kunde förgöra

Så slöt jag min hand om den späda planta
Som fröet hade fött
Dolde den för alla
Och lät den gro i mörker.