bortanför byn, i bergen
vargarnas ylande i natten
och det är Adams märke
vi hör den
i vargarnas veklagan
i havsvågornas rullande brusning
i det nattståndna firandet
i din väns tystnad
i svårmod och vankelmod
i det förklädda ordet
liksom i testamenten
i rättens kapitulation
i strider
i idéer
och till slut
hör vi inte


vi har tystnat
inifrån döende
då ytan blev djup
och djupet skört
augustivärme
och förruttnelse


detta är en sång
en sång om döden
en sång om livet
där livet ropar i saknaden
och döden bara dödar
och livet är så enkelt
bortom ramar och tankar
bortom skapat
för det är
där, just nu
i dig



i din moders liv
vaknade du
i hennes hjärtas sång
började du höra
och du tolkade
och dömde
du hade inget val
och du dömde
hårda domar
och du hade ett val
och ett halvt liv levde du
med ett gömsle i ditt hjärta
hållande fast i något
av det vackra
i hoppet
om sanning

?
och genom ditt liv
en hälsning i små fönster
där allt var som det skulle
och från det minsta av fönster
så visste du
i lugnet, i vissheten
att så ska det vara
så är livet
egentligen


och hoppet är
att en gång stanna
med blicken fäst
mot det skimrande levande
och inte släppa taget
för där är du
där var du
för du vet
för du saknar
livet
livet som inte frågar
efter mer
som bara är
givande, mottagande
leende
djupt fridfullt leende