Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du var

Alla gånger som jag kämpat för vår skull.
Ändå svek du mig nu och jag faller omkull.
Glider sakta ner på knä med din kniv i ryggen.
Din kniv i ryggen och jag blöder.

Jag minns smaken av din tunga i min mun.
Den var söt men jag är bitter nu.
Är bitter och föraktfull.

Du var solen, du var ljuset och du helade mig när jag fortfarande var trasig.
Du var min röst i natten och jag var din.
Vår kärlek var evig, det svor vi båda två.

Jag behöver tröst, jag behöver ännu dig, men du finns inte längre här för mig.
Jag är död för dig, lika död önskar jag att du vore för mig.
För mitt hjärta det skriker.
Kom stanna, kom tillbaka och var med mig tills tiden stannar.

Blodet mitt droppar och du hör inte längre min svaga röst.
Hör inte styrkan i min förtvivla att inte längre få älska dig.
Jag hoppas du kan förlåta mina misstag.
Förlåt att jag tog dig för given och sparade oss till sen.
Detta sen som nu slutat med ett aldrig mer.

Jag vänder aldrig mera åter hit.




Fri vers av Magnus P.
Läst 408 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-01-12 14:26



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Du har en styrka i dina ord som känns att läsa.
2013-01-12
  > Nästa text
< Föregående

Magnus P.
Magnus P.

Mina favoriter
Snart är bördig jord