När man vandrar genom dödens dal
sökande efter livets vatten
Får man känna helvetets alla kval
resan är särskilt svår, mitt under natten

Bortom skogen in bland bergen
där dagen blir till evig natt
en grotta öppnas under mörkaste helgen
för mannen med en själ så svart

Första klivet in i grottan ger en faslig resa
han halkar, faller i stunderna flera
tills han klippvägg möter i en riktig nesa
mun och ansikte täcks av osmaklig lera

Förbannad och yr av den fasliga smällen
försiktigt han spottar och svär
varse han blir innan kvällen
vilket helvete som väntar här

Genom gångar trånga och blöta
han vandrar, kryper och ålar
ovetande om vilka han snart skola möta
fantasin skräckfyllda syner för mannen målar

uppskrämd och skärrad snart han stressar
utan att våga se upp
mot honom kommer två varelser som mässar
likt den grymmaste förtrupp

Av dessa män med ansikten så groteskt förvridna
mannens öde kanske beseglas i en framtid så nära
undrar ifall vi kommer att få se mannen lida
ödmjukhet, barmhärtighet de ej under livet lärt sig bära

de honom snart förflyttat har
genom unkna grottor och gångar
till en håla kal och bar
mannen kastas mot en rad andra fångar

chockad och rädd för vad som komma skall
in i en hörna han försvinner
skall de redan få mannen på fall
Nej vi alla hoppas att mannen vinner

Efter en liten stund mannen modet har hämtat
nu är det dags att slåss och kämpa
för varelserna klockan har klämtat
Mannen dödar allt och grottan ljudet dämpa

Med beslutsamma steg han letar sig ut
Från denna motbjudande värld
Nu när sagan närmar sig sitt slut.
Styrkan i hans bröst är bättre än svärd.

Tillbaks till fru och barn han vandra.
Med steg fulla av längtan och lycka
Han kommer ej mötas av avund från andra.
Hans levnad han lyckats smycka.

Många lyckotårar och glädjetjut
Möts han av från fru och barn.
Ja och här vid hemmets härd, tar sagan slut.
Nej men, oj är det en tår från starke karln.