Vi är frön ur jorden, mörkröda minnen
skalbaggars oljegröna sköldar
drömstadiets metastaser,
en valhänt trevan ur inret

vi hukar tysta under himlens bjälklag
låter hundra mil rinna över oss
bara några timmar finns kvar
och tiden som en vindil i håret

så vi lystrar, försöker uppfånga en ton
ett ord ur den sista drömmen
hos en människa som dör i sömnen;
trädkronor sjunger oss dvala