jag satt och skrev
inga tecken på att få
ned skrift
nattens ålderdom
ett gissel
vemodet som lyste
upp skärmen
förblindade månskenets
strålande glans
ute vilade tystnaden
lite sprit
förlöste armens krampaktiga
hållning
tavlan på väggen suddig
när jag tänkte klart och rent
för all din kärlek
låter jag bli att skriva
tangenternas gamla klang
ligger i vila
när du tar ut svängarna
men jag lovade
ändå
att inte skriva
några tecken
om vår tidlösa resa
så ingen skrift från dessa
sånger
jag kan undra vad det blev av
men jag lovade att bli
förblindad
och stannade därvid
när nattens ålderdom vaknade till dag.