vad är livets kärna
Stoppa massinvandringenIdag snöar det. Mjuka flingor lägger sig över hans tassavtryck som påmint mig varje dag under veckan att han funnits. Snöflingor som lägger sig som bomull runt mitt längtande hjärta. Det är märkligt med livet hur det ter sig. Att min hunds död får mig att gå tillbaka till kärnan i livet. Kanske är det inte så konstigt heller när jag i 9,5 år har mött och fått insupa villkorslös kärlek av honom, Rolex. Jag fick ett meddelande från en kvinna här på poeter, ett aggressivt meddelande med orden "stoppa massinvandringen" och när jag tittade på de orden så kände jag bara sorg för henne. Du får kalla mig ointelligent, oinsatt i Sveriges ekonomiska situation eller naiv. Livet har mer att ge än att vaka över vårt av rädsla. Andra värlsdkriget tog mellan 50-70 miljoner människors liv, 6 miljoner judars liv där en del av grunden var rådande ekonomi och rädsla. Vi lever alla på vår jord, sida vid sida. Det finns människor som är sargade, misshandlade och de som begår onda handlingar. Varför människan blir ond finns det många teorier om. Min mamma lärde mig saker i livet som jag tagit med mig på min färd. Hon växte upp i 20 talets Finland då kriget mellan Finland och Sovjet pågick. Många Finländare stöp och familjer trasades sönder. Min pappa var med i vinterkriget mot Sovjet då han var 18 år, så ung och oförstörd ställdes han ansikte mot ansikte med döden som blev hans följeslagare resten av hans liv. Jag växte upp med en krigsskadad far som led, en pappa som jag egentligen aldrig lärde känna på riktigt. Mamma berättade ibland om sina upplevelser av krigets konsekvenser och då om krigsfångar som båda sidorna tog. Mamma som bodde på landet hade ett starkt minne av en Sovjetisk soldat som tagits fast. Han fick hjälpa till med arbeten på åkrarna när sommaren kom. Mamma berättade särskilt att han behandlades väl, han fick arbeta, han fick mat. Mamma som var ung flicka då gick iväg med extra matpåsar till soldaten. Min mamma var så, hela sitt liv månade hon om andra som hade det sämre. Hon hade aldrig rädsla för främlingen. När min mamma begravdes berättade prästen en historia som jag aldrig hade hört. Hon berättade om en man som hon mött och som hade gett henne denna berättelse. Han hade bott i Vasa i Finland under 60 talet och levde mycket fattigt, han hade ingenting. Han hade kommit till en familj med många barn som bodde i ett risigt hus och såg ut att vara utan ägodelar. Mamman i familjen bjöd in honom och gav honom mat, gav det familjen hade. Han blev tagen av denna ynnest (en oväntad gåva) och kunde aldrig glömma familjen han besökt och kvinnan med det varma hjärtat. Så kom det sig att han flyttade till Sverige, sökte sig till kyrkan, tog emot den kristna läran och kom att tänka på den speciella upplevelsen med familjen i Vasa. Han visste nu att den kvinnan bodde i Sverige och inte alls långt ifrån honom. Han bjöd in henne till en Gudstjänst där han skulle tala och kvinnan kommer intet anande. På Gudstjänsten berättar han om sitt liv och en händelse som fick honom att vända sig till Gud, kvinnan som gav honom mat. Jag blev oerhört glad och berörd av den här berättelsen för kvinnan han berättade om var ju min mamma. Mamma var aldrig rädd för främlingar, kärleken var viktigare. Det är någonting vi behöver mycket mer av i vår värld, kärlek och förståelse mellan varandra. Vi behöver inte tänka lika men respektera varandra. Se att världen lider och då göra det vi kan, ge en plats åt främlingen. När snöflingorna faller idag och bäddar mjukt över dina tassavtryck, Rolex, så tackar jag livet och dig för alla dessa dagar då jag fått ta emot av din villkorslösa kärlek 28 januari 2013
Fri vers
av
Maiah
Läst 400 gånger och applåderad av 20 personer Publicerad 2013-01-28 06:14
|
Nästa text
Föregående Maiah |