bland döda

 

det fanns en tid när jag vandrade
bland döda. vandrandet gav mig
mer än att leva bland de levande.
de döda ställde inga krav på mig.
strök mig över kinden med sina
kalla händer och visade mig vägen
på stigen längre in i mörkret.

 

Fri vers (Prosapoesi) av kerstin skriver
Läst 430 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2013-01-31 19:48

Skriv ut
Spara som PDF

Densen ....dom väcker mej abrupt ibland;) FINT!Om det är rätta ordet... 2013-04-04

© anakreon Insikt om en väg många av oss vandrar men få av oss upptäcker. Calle 2013-02-05

Nott Tycker mycket om! 2013-02-05

annasofia. Starkt och igenkännande! Tack 2013-02-05

Samuel E. Rajeus Mycket vackert och kraftfullt skrivet Kerstin. Jag skulle bara välja ändra det sista reden till "på stigen längre ut i LJUSET" för det är precis där du hämnade. Även DE Döda kan vara vägvisare till att leva gott, eller? Allt gott Samuel 2013-02-02

Melona Skit. Eller: shit! Jag vill liksom inte läsa detta. Fast jag kan inte låta bli, någonstans! Och jag förstår känslan, mer än väl. Du har alltid en förmåga att skriva mer än ledigt lätt (och jag imponeras utav det). Om allt som finns att uppleva och vara med om. I det att vara. Människa. 2013-01-31

Sebastian Noll Perfekt balanserad text. Ämne, känsla, språk. Det här gillar jag. 2013-01-31

Birgersdotter Berör 2013-01-31

ej medlem längre titeln drog mig direkt, visst är det så. utomordentligt uttryckt. 2013-01-31

hansensson Klockren, fabelaktig. Ibland är poesi så bra och givande. 2013-01-31

Änglaögon Bra beskrivet, verkligen! 2013-01-31

April Benedict Det finns inte så mycket att tolka, för du har skrivit den precis som jag hade velat beskriva den. Gillas! 2013-01-31