floden den frusna skimrar i solens ögon
sidenband vitgnistrande i hennes hår
helt nära andas floden sångkorgens
örtblad ur hennes värnandesjäl
skänkes floden friheten den bar i sitt bröst




issnö; korn mindre än
knapp nåls huvuden doftar luften
pudrande doftar ansiktet rent

skruden min har ramlat av
skårorna skärsåren skrevorna
klipphängena finns kvar

jag bär ej sari
denna natt


jorden bortblåst
fröna vilka såddes
torkar




handfasta steg handfästa
darrar golv tiljornas uppbrutna
vakar svarta rundlar gapandetandlösa käftar
klotet kulan av handfästa steg
v i n e r
slår mig i ryggen knuffar mig i
faller
faller
nynnar jag sejdar jag
sträck ut din hand säges
tänd lågan
öppna mörkret




fågelvinden är inkrupen
under granens vidmantelvingar
sångerna tonerna
rör vid ett hjärtas sorgestämma
inkrupen är fågelvinden

omsluter de knappa slagen
av den brustna trummans hud




trött är på dessa molnbalkar
vilka tynger
tynger

trött rinner ut över molnbanker
sänker sig in
sluter synens lins
fläckar solbladens krona

ensam snyftar utan gråt

molnbankar molnbanker molnbalkar
trycker ned

trött är det svarta i din blick




i brödstugan flammar elden
glödanderöd hetta
kinder brinner
naggen hoppar mjukt i fingerklyka till
spateln springer
doften stiger

i taket hänga brödkakor
eller är det knapparna ur skjortbröstet




i de vidgade pupillskogarnas synfält
kan du tydligt se irisfältens djupblå
regnbågshinnor läggas mjukt över sargstränder




indigomanteln omsluter
tager mig i famn

mitt hjärta frågar
var är himlarnas ögonskimmer

himlarna målar mina ögon med drömmar
undrande svävar jag i midnattsblås vita vingar

fri
med stjärnblommor i håret

i djupet
vet jag
samhörighet