Avigsidorna där solen föll efter dimman. 

Tänk när löven föll uppåt och 
hösten skrudade sig i vilda 

tulpaner

och 
minns du solens starka strålar som blev 
svagare vartefter 
händerna

stillnade. 

Du kanske sa att nuet var en god timma att 
vila till och att aldrig var 
nätterna som andetagen vi tog. 

Och kanske att bitterkalla eftermiddagar 

är inget att längta till. 




Vad vet jag.