Mia och Laban hade knappt kommit in på verandan till Emils stuga förrän Laban blev intim. Hon ville hejda honom lite och tyckte de hade saker att diskutera.

- Du! Ta det lite lugnt! Jag är inte hora längre!
- Nähä? Fattar inte riktigt skillnaden. Varför krångla nu? Vi har ju legat med varandra förr! På hotellet. Vill du ha betalt!?
- Tokstolle! Tycker du inte att vi har en del att prata om?
- Det kan vi väl göra efteråt!
- Karlar!
- Nej, det är bara en karl nu. En kåt! - Va? Ska du börja lipa? Nu? När allt det goda ligger framför oss. Vi sa ju att vi skulle blicka framåt!

Mia längtade intensivt efter riktigt fin innerlig kärlek. Det hade hon aldrig upplevt förut. Det var därför tårarna började rinna. Lyckliga tårar av längtan efter kärlek. Åhh, vad hon längtade. Hon hade bara haft en massa kladdande och flåsande kåtbockar på hotellet, och dessförinnan en del alldeles för snabba möten med killar, utan riktig kärlek. Möten som hon ångrade och som bara oroade och kändes fel. Hon visste att hon inte var någon skönhet. Kanske var det därför hon skulle vara tacksam för att Laban visade henne sådan attraktion nu.

- Vad vill du egentligen med mig? Visst kan jag ställa upp, men är det vad vi vill? Ställa upp med spelat engagemang och bara tänka på pengar, som jag väl inte får!
- Förlåt då. Ja. Förlåt riktigt jävla mycket. Det är väl bara det att jag längtat så innerligt efter dig, och jag trodde att du, med din erfarenhet ville gå från ord till handling direkt.
- Men ska det inte bli riktigt fint för båda? Äkta kärlek?
- Det ligger något i det. Kanske som tuppen tyckte om hönan Agda. Du vet den där låten med Cornelis Vreeswijk.
- Men, i princip …
- Snälla Laban. Du är helt annorlunda nu. Sist vi sågs fick jag knappt övernatta hemma hos dig. Du tyckte att jag kunde krypa in i en container. Men så fick jag på nåder övernatta hemma hos dig.
- Jag vet. Du har ju alldeles rätt. Förlåt. Jag skulle ju egentligen komma med en bukett blommor, men jag gjorde så här i stället. Varså god!
- Tack! Vad är det?
- Lite äkta kärlek.
- Så rart av dig. Jag trodde du var härsken för allt som den där stulna telefonen förde med sig.
- Glöm det. Jag har både hört av Syster Eva och av handlar’ns fru att du har väldigt fina kvaliteter, så det där med böterna det får väl ordna sig. Ska du inte vika upp pappret?
- Va!!?? En inbetalningsavi! Ska jag betala dina böter??
- Nej! Stopp! Snälla! Vänd på pappret! Jag ritade den här blombuketten medan jag väntade på att regnet skulle sluta. Jag stod i busskuren sista hållplatsen före Bråkö. Jag gjorde så gott jag kunde. Hade jag haft färgkritor så…
- Vet du vad jag tror är den största skillnaden mellan kvinnligt och manligt.
- Nää, det går utanpå mitt för-stånd.
- Att ni män ångrar det ni inte gjorde och att vi kvinnor ångrar det vi gjorde!
- Fattar inte?
- Är detta vad du tänkte dig skulle vara Din Charm? Äsch! Jag bara skojade. Det är ju tanken som räknas. Kanske lite dumt att skoja nu? Jag har ju bara ögon för dig!
- Förlåt igen då. Kan man få en gosig kram nu då.
- Ja, det kan man. Om man betalar tillbaka med en lång skön varm kyss! Som den utanför affären.
- Affär är affär!