Livet är skört som haren
på den blodiga skaren

tunna skåror i man handlöst falla
livets frågor
kalla fåror

lösa spruckna kanter
greppar om hopp
om en stulen tid

att fortleva
att se det hela
att överleva den hungrande rädslan
om att skaren förbli stadig

och som den skräckslagna haren
med blodig tass
och spända öron
varsamt löper livet ut
på snötäckets skyddande mantel

skör är tiden

och med den är jag liden.