Kaffet är fortfarande bittert,
disken har inte rört på sig,
golvet är isande kallt och min
ena strumpa är grön med hål,
min andra strumpa är blå.
Den gröna färgen får mig att
tänka på gröna sommar ängar -
det får mig att känna mig instängd.

Det lilla rummet är fyllt med så mycket
ångest att det är svårt att andas,
inget fönster i världen verkar vädra ut det.
Men vi försöker av ren ångest, vi traskar
i rädsla, gräver i samvete och hoppas att
vi en dag gör det för att vi verkligen vill.