Alla borde få veta hur mycket jag hatar dig.
Jag borde skämma ut dig för hela staden, med allt jag vet om dig.

Men det skulle jag aldrig göra. För ditt leende och skratt vinner över det onda.
Det som tar över den onda.

Din hand om din nacke, fingrarna som rör vid ditt hår, det liksom får mig att tappa andan och ibland även min besinning.

Allt hos dig drar mig till dig. Men ändå blir jag sån här. Hatisk, blyg, inåt och ensam. Som om jag är den enda i hela världen.
För du ser mig inte, du väljer att vända din blick åt en annan riktning.

Mina fingertoppar över hela dig.
Känslan att ha dig nära, den vinner mig över till din goda sida och väljer att kväva den onda.

Det du ser i spegeln, ser inte jag. Om du gav mig en chans skulle jag bevisa för dig, att världen står stilla, ett rum lyses upp, mitt hjärta hoppar över ett slag och min dag är räddad.

När du skrattar.
Då vinner det goda över det onda. Inom oss båda, överallt.