Jag frammanar minnet om dina ord: ”Jag älskar dig”
”Jag vill vara din bästa vän”, flög från din mun
Omvandlas och tolkas; att se dem idag är en omöjlig
Process, en sorts bakterie och jag är immun

För det var sant, det har du rätt i. Mer sant än något.
Men du gick upp i rök. Sanningen, oss, vi två, var definit.
Så är kärleken en tro, måste den ha försvunnit
Bland koncepten inom mig, brunnit

Det brinner, det brinner! Och jag är en brand,
Hettan ger klara besked om att bli släckt
Så jag vill bli isbetäckt, pressad till en upptäckt
Öde i min öde ö, ta mig iland!

Letar runt rök och håller andan
Jag gör det i onödan, hittar inga nyanser
Som motivation att ta några fler chanser:
Substanser, danser, renässanser
Allt jag hör är bara dissonanser!

Kan inte se förbi havets tomma horisont
Men det jag kan skrapa ihop från mitt minnessystem
Det kan jag omvandla och tolka utan problem; belöna mig själv
Men jag är immun,
Så ge mig imbuprofen och bota min omvända allergi,
För jag har ingen ork nå mer, ingen energi:

Utan betydelse i orden finns det inget jag kan skapa
Om inte älska kan lika gärna jag mitt liv försaka