Plötsligt inser jag
vilket mörker som tryckt ner mig
så långt
så länge

Jag var blind
naiv
en dörrmatta
och alltför snäll

Det är inte förrän morgonen gryr
man förstår hur vilseledande sömnen varit
Min dröm handlade alltid om oss
Men jag inser nu
att du länge lämnat mig där ensam

Nu är jag vaken
Nu ser jag vad som bringar lycka
och att Vi inte är del av verkligheten
eller har varit på dagar, veckor, månader, kanske år

Och det gör mig inget