Jag känner en man som umgås med sin skugga.
inte med ett berg
som jag gör.
Berget finns i och bakom mig
framför och under mig,
tryggt tycker jag
jag snavar inte
det krossar allt i min väg och
anfall bakifrån är uteslutet
rakryggat, oförsonligt
rör vi oss
vidrör, smeker inte på kinden

Jag känner en man vars skugga smyger sig på,
tar sig in i glipor och håligheter
med sin dolska svärta.
En förföljare är den
hänger sig fast
stryker mig oroväckande över kinden
när jag vänder ryggen till
kryper, kilar undan
rinner mellan mina fingrar
gömmer sig i solljuset.
Jag märker hur berget kränger
småspricker och grusar sig
skyfflar en vall av nederlag framför sig
i mig och bakom mig
in i min vinter.