- Men snälla nån! Hur är det fatt?! Jo, jag ser nog. Jag tog en promenad så jag springer hem och hämtar bilen. Jag vet nog vad du behöver. Du behöver abstinensmedicin. Vänta, jag skyndar mig!
- Snällt av dig, snyftade Mia.
Det var Eva som hade hört talas om mordförsöket på Viola och förstod att det måste ha varit Mia som hade ingripit. Eva hade inte den medicin hemma som hon visste att Mia behövde. Eva kände ännu inte till Mias återfall, men i bilen till sjukhuset berättade Mia om vad som hade hänt dagen före. Mia huttrade, var illamående och hade en sprängande huvudvärk, men kunde ändå prata. Eva lyssnade noga och sa att hon skulle förklara för handlaren vad Mia råkade ut för och att några vinflaskor är oemotståndliga i hennes situation. Mia höll händerna för ansiktet och slutade prata. Tårarna rann och hon visste inte om det var av värmen från Eva, eller lyckan hon haft med Laban, eller chocken efter mordförsöket. Men illa mådde hon.

- Fy farao vilka typer det finns!
- Det är verkligen inte svårt att förstå att du är utsatt för mängder av risker. Jag tror du skulle må bra av en ordentlig kur på en avgiftningsklinik långt från alla mobiltelefoner och platser där folk kan känna igen dig.
- Men Laban då. Vad ska jag säga till honom? Och Lillan och Emma? Mamma skiter jag i.
- Det sista var hårt sagt! Säger man så om sin mamma?
- Det var hon som ville att jag skulle ta det lite lugnt genom att dricka alkohol, och så köpte hon alkoläsk till en början. Tänk dig att medvetet göra så mot sin dotter! Sen bjöd hon på vin efter en tid och på den vägen är det.
- Då är hon nog själv riktigt illa däran. Lever hon ännu?
- Såvitt jag vet. Men hon är ett vrak nu. Bortom all räddning, tror jag. Konstigt att hon inte tar livet av sig! Som jag ville.
- Hon kanske tänker på barn och barnbarn i alla fall. Innerst inne.
- Men du fattar väl att jag är väldigt besviken på henne?
- Jovisst, men en människa är alltid en människa. Inte minst ens föräldrar. Nu ser jag till att du kommer in på min avdelning över långhelgen, så ska vi ordna så att det blir lite långsiktighet i det här sedan. Din mamma bor ju inte i staden så henne kan jag inte göra så mycket åt.
- Ville du ta in hela världens alkoholister på din klinik, om du kunde.
- Ja, kort och gott! Det går ju inte, men jag känner så. Jag har lyckats skapa ett drägligt liv åt så många att jag mår jättebra själv. Och Pelle, som bara skakar på huvudet åt mig, inte minst idag när jag skjutsar dig till sjukhuset, tror att jag bränner ut mig. Det gör jag inte!
- Det hoppas jag verkligen att du inte gör! Men är du i riskzonen tror du?
- Knappast! Jag tror du ska till Fjällgården i Ångermanland. Ett jättefint ställe där du också kan stilla ditt lystmäte på att ro. Det är nog rätt ovanligt, men borde vara hälsan själv i din situation. Har du telefonnumren till …
- Snälla stanna! Genast!
Eva förstod vad som gällde och tvärbromsade. Mia hann få upp dörren och välte sig ur bilen och låg på marken och kräktes. Eva tog en handduk med vatten och baddade Mias panna och strax mådde hon lite bättre. Hon var lite undrande över att en motorcykel som hade åkt bakom dem körde om och stannade en bit bort. Visserligen tog han en banan, och det kan ju vara gott att äta när man kört motorcykel en bit, men sträckan från Bråkö var inte särskilt lång och valet av plats för pausen kändes udda. Efter en stund var Mia i så pass form att färden kunde fortsätta och motorcyklisten såg de inte till mera. Under tiden hade Eva noggrant tittat på motorcykeln för att i någon mån kunna karaktärisera den. Liksom memorerat registreringsnumret. Mia höll handduken för ansiktet och blev genast omhändertagen av den tjänstgörande kollegan. Eva skyndade sig att ringa Putte, hennes kompis inom polisen på orten, för att redogöra för sina iakttagelser.

Putte hade noterat vad Eva berättat och det verkade som om hon hade lagt märke till viktiga särdrag. I detalj var Putte inte insatt i ärendet, men som boende på orten hade han informerat sig lite. I grova drag stämde dock dess utseende väl överens med vad Putte hört sagt om Emils grannes uppgifter om den. Var det mördaren som hade förföljt dem en stund, så bör han ha sett att hon mådde illa och kan ha antagit att hon skulle till sjukhuset! Han varskodde sin chef som skickade några civila poliser till sjukhuset för att spana. Själv hade han andra uppdrag att ta sig an.

Eva hade noterat telefonnumren eftersom Mia inte var i stånd att ringa. Hon behövde omedelbar vård. Hon framförde bara kortfattat att Mia var intagen för vård och att hon var orolig för att hon inte kunde höra av sig men lovade att göra det så fort det var möjligt. Eva föreslog att de skulle vänta minst en dag innan någon besökte Mia, men sedan skulle det nog bara vara bra för hennes återhämtning om hon fick sällskap. När Eva rapporterade att hon hade talat med både Laban och Emma, så var det en stor lättnad för Mia. Eva hade fått veta om bråket mellan Laban och Peter, men sa inget till henne om det. Lugn och ro vore nog det viktigaste för Mia nu, tänkte Eva och åkte tillbaka till sin man på Bråkö och firade långhelg. Eva såg också till att Laban kunde betraktas som anhörig och att han kunde få besöka Mia.

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

- Och så har den idioten skjutit fel tjej!
- Lugn, ta inte i så. Alla gör väl fel ibland! Vi ska ordna detta. Glöm inte att det var en av de våra som upptäckte misstaget när Viola kom in på sjukhuset. Glöm inte att vi självmant har rapporterat! Vi är väldigt seriösa med våra uppdrag!
- Var är hon, nu då, Mia?
- Vi vet inte. Vi satte genast in spaning runt stugan för att hålla koll på henne, och vi såg henne i en bil, troligen en väninna. Bilen tillhör en IT-konsult, Pelle Svensson heter han, men det var en kvinna, troligen hans fruntimmer, som körde. Vem det är vet vi inte. Att söka på en fru Svensson ger inte mycket.
- Ta reda på det då!
- Vi har försökt, och ska fortsätta. Mia mådde dåligt så de stannade så hon fick spy. Vår man stannade också en bit bort men kunde inte stanna hur länge som helst. Han kände sig iakttagen och var tvungen att dra för att inte riskera att bli avslöjad. Föraren glodde intensivt bort mot honom, så han drog sedan han noterat bilnumret och käkat en banan.
- Han kunde väl ha gömt sig, och återupptagit förföljandet?
- Du! Vi är proffs! Vi gör inte sådana tabbar. Det finns kameror överallt numera, och är man misstänkt, eller känner sig, så håller man sig utom synhåll. Då är det inte lätt att skugga någon!
- Ni löser det här, annars.
- Annars vadå? Hota inte, för det är inte hälsosamt för dig om vi blir ovänner.
- Hej då! Hör av dig när du har något att komma med. Jag vill ha löst det här!

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
- Nå, har du kollat upp bilen.
- Inte mer än vad du redan vet. Men vi vet den vanliga adressen och folk brukar åka dit när det är jobb-dags och då vaktar vi och följer efter. Det står bara ett efternamn på dörren, så antagligen är dom gifta. Föraren och ägaren.
- Om man har en sjuk passagerare så skjutsar man väl hem henne?
- Eller så löser man hennes problem på annat sätt. Hjälper till på något sätt. Mia var alkis, men vad jag vet så bor hon inte hemma längre. Där får hon nog ingen hjälp.
- Vi får kolla om hon är intagen för avgiftning. Det sköter jag. Åk ut och kolla stugan då och då och kolla så hon inte bor hos morsan sin. Byt nummerskylt igen!
- Mmm.

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
- Hej Peter, det är Laban.
- Hej…
- Mia är på avgiftning på sjukhuset och ska vidare för en fördjupad behandling långt bort om ett par dagar. Nu har du din chans att be om ursäkt!
- Fy fan! Jag vill inte!
- Är du så jävla feg? Hur gammal är du?
- Ja, faktiskt. Kan jag slippa så vill jag. Jag är bara 17 år.
- Tänk efter! Vad tar du för risker med det då? Det troliga är att hon anmäler dig.
- Att köpa sextjänster är väl inte så farligt. Lite böter klarar man väl.
- Det är fängelse för våldtäkt, och på kåken får väldtäktsmän stryk. Då läggs inga fingrar emellan. Då du! Sedan är du bortgjord för tid och evighet. Häng med!
- Jaså du hänger med. Men ok då. Jag vet inte vad jag ska säga!
- Börja med att säga Förlåt. Så ger sig resten.
- Kan jag lita på dig?
- Det var du som sammanförde mig med Mia och det ligger i den andra vågskålen.
- Tipsade om en bra hora.
- Som blev min flickvän!
- Världen är allt bra konstig!
- Jag vill att vi är där strax före besökstiden. Jag vill vara först. Det fattar du nog.
- Men fan, du kan väl inte knulla henne på sjukhuset! Under besökstid!
- Nej, men krama henne. Det är nog ok.
- Och?
- Resten fattar du nog med tiden!

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
- Du! Kom med jag ska visa dig en sak.
- Jaha?
De går ut ur väntrummet och ner en trappa.
- Såg du killen i blågrå jacka?
- Nä, tänkte inte på det.
- Han kollade in oss ganska noga och har något tjockt innanför jackan. Jag har sett honom på hotellet. Känner du inte igen honom? Titta efter! Det kan vara en stamkund till Mia, men varför tittade han så noga på oss?
- Ok
- Jag går fram och hälsar på honom och börjar snacka. Om du tittar ut genom fönstret. Titta på utsikten alltså, så bör du stå bra till för att kunna se vad han har innanför jackan. Jag tror han vill Mia något och gillar inte hans stil, vad jag har sett tidigare. Men nu verkar han spänd eller nervös. Ok?
- Ok. Jag kollar.
- Går han så följer vi efter. Förutsatt att det är Mia han ska till. Sedan tar vi reda på vad han verkligen vill.
- Är det inte bättre att vi tipsar polisen.
- Vi hinner inte.
- Kärringen som satt där då?
- Vet inget om henne. Verkar vara alkis. Kanske någon släkting. Morsan kanske. De går rätt lika.

Laban och Peter började gå tillbaka till väntrummet. Det var fortfarande fem minuter kvar tills besökstiden började. Mannen i den blågrå jackan var borta, men dörren till avdelningen var öppen. Två minuter kvar. Ingen personal syntes till.
- Du! Vi kollar. Sköterskan sa att hon ligger i eget rum!
- Du kan ju inte knulla henne ändå!
- Idiot. Han med jackan verkade farlig.
- Så du tror att han knullar henne?
- Han kanske tar liv i stället för att skapa något! Kom! Nummer fem var det. Första rummet till höger efter första korridoren.
Laban tog av tidningspappret från blomkvasten som han hade plockat i sjukhusparken, och knackade diskret på dörr nummer fem. Inte ett ljud. Så kände han på dörren. Låst! Tydligen inifrån. Han knackade en gång till, mycket tydligt. Inget hände.
- Gå bort till receptionen. Hämta någon. Snabbt!
- Vadå?
- Det är besökstid nu, och dörren är låst. Och killen med jackan är borta! Nåt lurt är det!
Eva hade upplyst Laban om att han hade sett en blå motorcykel ute på Bråkö. En liten detalj var omisskännlig. Laban visste exakt vad för motorcykel det var. Medan han vaktade dörren och väntade på att Peter skulle hämta personal tittade han ut genom fönstret och såg just en sådan motorcykel. Den försvann snabbt med två personer. I nästa ögonblick kom Peter och klinikchefen och låste upp med sin huvudnyckel.

Mia låg med en svångrem hårt åtdragen runt halsen och med båda händerna fastsatta i sänggaveln med två handklovar. Pulsådrorna var uppskurna och blod pulserade ut i snabb takt. Hon var blåvit i ansiktet och rörde sig inte.

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

- Ingen koll nu heller???
- Vadå vänta? Med avskurna pulsådror och strypt så måste det ju funka. Nu var det rätt tjej i alla fall! Hon sov när jag kom så jag kollade ordentligt. Man måste ju jobba tyst! Jag väntade ett par minuter. Långa som timmar, sedan gick jag in på toaletten. De gränsar till toaletten i rummet intill och det är bara två tunna gipsskivor emellan, så väggen var lätt att forcera. Lite vitt damm fick jag ju tåla. Palle hade gjort skåror i väggen så skivorna satt nästan löst. Jag låste förstås även toadörren först. Folk vet ju inte om att det är så tunna väggar mellan toaletterna, och rummet intill var ledigt. Det hade jag också kollat! Så det borde dröja ett bra tag innan någon ser henne. Då måste hon ju vara död! Säg inte att detta inte var väl planerat!
- Vi måste veta. Tro räcker inte!
Klick.

Ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
Ambulanshelikoptern var ju på väg men den behövdes inte så de kunde försöka få syn på motorcykeln. Det var inte svårt eftersom den körde iögonfallande snabbt. Vi skickade en blåljusbil efter den, en som redan var på plats på Bråkö, körde om och låtsades vara ute i ett annat ärende. Vi filmade naturligtvis cykeln när vi körde om. Under tiden kollade helikoptern vart den tog vägen från hög höjd, innan vi fick fram en av våra egna.

Att dom inte fattade att det var kört. Vi gjorde ju razzia på hotellet kvällen före! Till råga på allt hade de inte slängt pistolen, så matchningen var en barnlek. Det var många inblandade i härvan av spritsmuggling och prostitution, så det här belastar nog vår kriminalbudget ganska hårt. På toppen kommer ju två mordförsök! Och hotellchefen har förstås inte en aning om vad som hänt utan hans vetskap. Det tar vi snart ur honom. Han är på god väg att avslöja sig själv, men det verkar han inte fatta. Ibland är det kul att vara polis!

Fast kruxet är att få reda på om ägaren av hotellet var inblandad. Det verkar vara en slipad jävel! Hans förflutna lämnar en hel del övrigt att önska, men han har aldrig suttit inne för annat än skattebrott. Spritsmuggling och prostitution har inte mycket samband med att betala skatt så han borde nog ha ett finger med i spelet.

Oooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Kursgården hade gått i konkurs för många år sedan och stått tom många och långa perioder. Ofta hade den hyrts i korta perioder av nykterhetsrörelsen, men nu ville man fördjupa det spåret. Den var mycket stor och låg vackert inbäddad i en böljande park. Några byggnader arrenderades av kommunen som satsade på en ny form av rehabilitering av alkoholister. Förut fanns det två metoder att få bukt med alkoholism: Gud och Kärleken. Nu skulle man dessutom pröva med Naturen. Gärna i kombination. Kursgården kunde inte ligga vackrare inbäddad i lagom gles skog så solen kunde lysa upp trakten även när den stod lågt här i det vackra Ångermanland.
Älven som mäktigt banade sig väg genom det vackra bergs- och skogslandskapet skapade också en härlig atmosfär med milsvid utsikt, som särskilt kunde avnjutas från restaurangen som låg på en hög klippavsats. Nedanför låg ett före detta stenbrott som numera var en liten båthamn.

De hade tätat en av de äldre stävekorna. Men Laban fick ösa lite emellanåt. Mia satt vid årorna och njöt av den fina balansen mellan åror och båt. Hon tittade ofta på Laban lite valhänt höll i en rev. Mia hade berättat vad hennes mormor hade lärt henne om denna sorts fiske och hon tyckte det var underbart att se hur Laban försökte göra som hon hade sagt. Hon log och kände hur hjärtat slog för honom. Några fina fiskar hade de redan fått. De var väldigt tysta. Plötsligt bröts tystnaden, Mia vilade på årorna, sänkte axlarna och lade huvudet lite på sned. Tittade länge på Laban som ryckte rytmiskt i reven och sa:

- Åhh Laban. Åhh vad jag älskar dig!
- Mia! Du anar inte hur jag känner det. Jag älskar dig minst lika mycket!
- Måste du åka i kväll igen? Nej! Vänta! Sitt i båten!
- Ok då. Nej, jag ska jobba här. Jag har hemligheter att berätta och ville vänta till ett bra tillfälle.
- Va! Stannar du över natten?
- Visst!
- Vad ska du jobba med då?
- Med parken. Den är ju fruktansvärt eftersatt men jag har lärt mig hur man gör. Jag har min mentor i sjukhusets parkförråd. Kommunen tar hit en stor åkgräsklippare i morgon. Vi börjar i den änden. Sedan ska vi se över planteringarna.
- Får jag vara med? Fast jag bara ska vara här en vecka till? Det har varit sex fantastiska veckor. Jag fick två veckor extra för det där mordförsöket, som nästan lyckades.
- Jo, de ska börja med en ny lay-out i restaurangen. Det har Eva berättat för mig. Hon har förberett mitt besök väldigt ambitiöst. Det är därför – bland annat – som jag har måst vänta så länge med att hälsa på. De kompletterar restaurangen med en väldigt påkostad salladsbar. Har du inte undrat varför de har tränat dig så mycket med att fixa sallader? Du ska bli Flickan i baren. Över hela sommaren. Det har Eva ordnat. Hon tycks ha kontakter överallt. Och jag har ledigt två månader innan jag ska tillbaka på mitt gamla jobb som chaufför. Dom gillade mitt korta vikariat där, så dedt känns jättebra. Det är bara ett krux. Här ute i ödemarken kan man väl inte köpa kondomer? Jag liksom …
- Du, bekymra dig inte. Jag har andra planer för oss! Och det hänger inte precis ihop med den bantning som jag trodde var syftet med allt prat om sallader. Och i morgon kommer Emma och Lillan. Jag har ordnat ett rum åt dem alldeles intill mitt.
- Älskling! Vad fin du har blivit! Både i kroppen och sinnet. Jag ser verkligen fram emot att träffa dem! Emma verkar vara en klippa! Och jag skulle få en rumsnyckel i receptionen nu klockan två. Kan du ro till bryggan?
- Dumheter!
- Så hörde jag något om en ny städtant som tydligen själv ska hålla i någon städbudget också. Först som patient, sedan – successivt - i den nya rollen, om det funkar. Det var Eva igen, men det var nog inte avsett för mina öron.
- En städtant som kan debet och kredit. Som morsan. Verkar skumt! …. Kan det vara möjligt?!