Men va´fan är en tår eller en droppe regn eller en snökristall eller en gardin av fanvetvad. Och så drar jag suckar över broar och trassliga nät och man kan riktigt höra hur tänder gnisslar när de biter sten. Eller något annat hårt, kanske till och med ebenholts, eller var det månde trä. Ja, du ser. Jag vet inte ens det och hur ska jag då kunna skriva en dikt där det ryms hjärta och smärta och ner och upp. För är det inte upp vi vill ändå. Till slut. Även om vi inte vet vad som är början och vad som är mitten och vad som är. Och är det då ändå inte resan som är målet. Resan där mitt namn är skrivet bland de som sjunger sånger vi inte visste att de fanns och är det inte så att vi reser oss. Gång på gång. Ur sång från sång. Och lägger land för land och vet. Där hör vi hemma.