Plötsligt brann det i hennes ord
trodde han och var inte beredd.
Hon stod där med armarna
i kors och huvudet på sned
(nästan som den döende).
Då spratt Killen upp ur soffan
letade febrilt efter Blåstället
(med ditmonterad svetsmask,
skyddshandskarna tryggt nedkörda
i de många djupa fickorna).
Han la också huvudet på sned,
fuktade läpparna i en blåställsreaktion.
Kollade verktygsbältet: allt på plats,
alla svaren till alla lösa skruvar
fanns där. Nu gällde det bara att
välja rätt redskap till rätt problem.
Genom svetsglaset såg Killen inget,
hörde bara orden som nästlade sig in
och träffade alla knapparna som sa:
”det handlar om mig”. Hon sa:
”Lyssna bara, det handlar om mig”.