Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En text, inget mer än så.

Min blick är full av konturer,
linjer och observerbara skuggor,
kontraster skapar ett djup som inte finns.

De små drömmarna som förr hade existensberättigande,
någonstans på insidan av slutna ögon inbäddade i ett sovande huvud,
de är utsmetade, diffusa och färglösa.

Gråa, som en kall vind inte är,
som en ny vårs fågelkvitter inte kan symbolisera,
som fingrar och händer inte kan forcera fram
i någon sorts kryptisk bild utmålad i ord.

Precis som en vanlig dag... som en vanlig dag
om en bomb hade exploderat i en hink med grå färg.

Alla dessa individuella förändringar,
och småsinthet i någon sorts vald förfallenhet,
allt fyller väl en funktion,
kanske att förvisa nutiden till dåtiden
och att klargöra för mitt inre
att tiden faktiskt rör sig.

Inte ett andetag har tagits under denna texts skapelse,
inte ett ljud har yttrats, inte ett ljud har observerats
inte från mig, från mitt huvuds fastnaglade läppar
inte från mitt sinne eller vad man nu kan kalla det som inte kan definieras gott nog hos en själv.

Jag låter världen verka framför, under och bortom mig.
precis som om jag någonsin skulle ha haft möjlighet att göra annorlunda,
i denna vandrande egotripp som är jag är jag allt jag har,
en diffus, innehållslös kontur av en människa
och alla de färger som följer med någonting så färglöst.

Det var allt jag hade att säga i dag.

/




Fri vers av Jonny Larsen
Läst 442 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-03-21 09:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jonny Larsen
Jonny Larsen