ja, jävlar i min låda vad insnöad i sitt man kan vara (ja, läs jag för detta är enda gången jag skriver dagbokspoesi) och fantasierna skenar och hjärnan kokar och analysen av minspel och blickar och ordens ordning i en mening får eget liv (för visst hånler de egentligen, tack för det yrta på morgonen A boy named Sue). jag skriver mig en minneslista: lev själv! ja, det räcker så tror jag. för jag känner hur det kryper fram så sakta i mig och sprider sig som en mjuk känsla i kroppen. det kommer bara jag har tålamod, eller som amanda ooms säger: tåla mod. för visst krävs det mod att tåla leva. mod att se exakt vad tomheten säger (förlåt Gunnar att jag tar ditt uttryck i en kommentar) mig. men nu; en opackad väska ler mot mig och norrlandspilen och jag och natten reser ikväll.