Njuter vårsols ljus

en stund mot kinden

Oh sköna vila

Fast kroppen åldrats

är själen ung i sinnet

Livets paradox

Längtar ej tillbaks

till tonårstidens mödor

Bottnar i mig själv

Så tryggt att känna

sin egen svaghet, styrka

Förtröstan finna

Sig själv förlåta

förstå, få hjälpa andra

Trösta gråten

Och skön är tanken

”Någon” finns som alltid bär

Känslan är mig kär