Trär av sig det vi döper till själ
i pölar, i en hög

Tar på sig runda glasögon och
en svart Babelklädsel, av säl,

Får inte stava fel. O huva om
det luktar schlager om ett ben

sedan förvillar jag mig på ett
låtsat vis. Sätter titlar som ger
sken av intellektualism hos

mig. Fastnar vid en punkt och drar
ut en låtsad föreställning om den.

idag beslutar jag mig för ett fönster.

Tycker inte om smaken av det genomskinliga

ser inte mig själv. Med solens hjälp kan det
trots allt uppstå speglingar,

eviga.