Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Fick i uppgift av skolan att skriva en novell så här den, skulle gärna vilja höra eran åsikt innan jag skickar den


Falsk Kärlek?


- Jag älskar dig Gullet och tänker aldrig någonsin lämna dig, vi kommer hålla tills döden skiljer oss åt, sa Kyle och strök mig samtidigt som han tittade in i mina ögon.
Hans isblåa ögon glittrade som vanligt och hans blonda hår var rufsigt efter att vi hade skojbrottats och jag kunde inte låta bli att smälta lite grann när han sa så, även om han brukade säga det så ofta han kunde.
- Älskar dig också Nallen min och jag tänker aldrig överge dig, sa jag och log mot honom.
Han log tillbaka, böjde sig fram och kysste mig mjukt. Jag tog upp en kudde, smällde till honom försiktigt och fortsatte brottningen.

3 år senare
Jag stod stilla bakom dem och tittade på, kunde inte röra en min. Jag blev både stel och stum .
Även om jag bara befann mig någon meter ifrån och nästan kunde känna hans underbara parfym blåsa mot mig, kunde jag inte rå för att inbilla mig att det var en dröm. Det måste det väl vara? Det här var ingen jag kände, han skulle aldrig kunna göra såhär.
Jag hade kommit hem en månad tidigare från universitetet så jag kom för att hälsa på min pojkvän. Vi brukade bara träffas en gång på två månader för nu bodde vi ganska långt ifrån varandra. Jag berättade inte att jag skulle komma för att överraska honom. Jag älskade att överraska honom för då stannade längtan efter varandra kvar längre än vanligt. Vilket innebar mer pussar, kramar och andra härligheter.
Jag stod kvar i gräset utanför sjukhuset och tittade på i vad som kändes en evighet. Jag kunde varken skrika, springa eller uppfatta vad jag såg.
Men när jag såg hans isblåa vackra ögon titta mot mig kom smällen. All kärlek som någonsin funnits i mig tömdes och allt jag kände var smärta. Jag kände hur mitt hjärta hårt vreds om och om igen och för varje varav gjorde det ondare och ondare. För varje varv det vreds kändes det som om hela mitt inre slets ut och blev stampat på. Det värsta var att den som stampade och vred var mitt livs kärlek, mitt allt, min älskling, min Kyle.
Jag hade sett hur han kysste henne ödmjukt. Hur han viskade saker i hennes öra och hur hon började fnittra. Hur de gullade och kramades. Hur hans händer gled in innanför hennes blåa jacka och vilade på hennes midja och drog henne närmare.
Samtidigt som smällen kom släppte chocken och tårarna började forsa så hårt att jag började skaka. Jag kände mig otroligt besviken, arg och framförallt lurad, som om de tre åren vi haft tillsammans var oäkta. Som om vi bara lekt en lek och nu skulle tillbaka till det verkliga livet. Efter några sekunder återkom även rörelseförmågan och jag ville tömma min ilska. Jag sprang fram till dem och drog tjejen hårt i håret. Hon skrek och knuffade undan mig så jag ramlade på marken och fick en sten i ryggen. Den var ingenting jämfört med vad jag kände på insidan. Men då såg jag något som jag aldrig någonsin kommer glömma. Kyles min. Han var helt förkrossad. Glittrandet i hans ögon var borta och han tittade sorgset på mig. En ensam tår rann ner för hans kind och fick mig att gråta ännu mer. Jag hukade ihop och vällde ut i gråt. Tjejen hade redan sprungit iväg.
- Lina förlåt mig, det var inte meningen, jag kan förklara, sa han efter några sekunder och böjde sig fram mot mig.
Då kom hatet tillbaka, jag slog hårt med näven på hans bröst och knuffade undan honom. Han gjorde inget motstånd och föll bakåt. Jag ställde mig upp och tittade ner på honom.
- H..hur kunde du ditt svin, va? Hur kunde du? Svara då! skrek jag utan vänta på svar. Men sen kom det.
- Jag låtsades att det var du… sa han försiktigt, förlåt mig, jag saknade dig så himla mycket, jag kan inte leva utan dig, snälla Lina du måste förstå mig.
- Haha kom igen, bättre kan du, jävla lögnare, inom mig finns bara hat just nu, spelar ingen roll hur bra du är på att ljuga. Med dem orden vände jag mig om och sprang allt vad jag orkade, bort från det här stället. Bort från honom. Bort från kärleken som en gång funnits där. Bort från löftena vi hade gett varandra. Bort från allt.







Prosa (Novell) av ToughGirl
Läst 302 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-04-01 14:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ToughGirl