Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Repost


Legion

Detta poem är mitt liv
som dväljs uti din stumma mun;
en sammetsslöja, svart och tunn,
som föder längtan, varm, kursiv.


Jag minner dig om allt som dött,
min tanke är den andedräkt
innerlig önskan bryskt har väckt.
Jag äter på ditt oskuldskött.


Tiden ekar till urets slag
och krälar i vart andetag,
stirrar mot bleka minnen, förgångna.


Jag viskar förgiftade ord
som skär dig, och rinner likt blod.
Mitt namn är Legion, ty jag är många.




Bunden vers av Lethe
Läst 249 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-04-07 01:51



Bookmark and Share


    ej medlem längre
starkt!
2013-04-07
  > Nästa text
< Föregående

Lethe
Lethe