Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

kastar pärlor åt svin för även svin måste äta

Och jag funderar på när jag blev vuxen. När jag blev så dissociativ.
När jag blev så avskuren, avtrubbad, avskalad,
avklarad.
Var det en sista utväg, en plan d, en nödåtgärd, ett katastrofläge som gick på genom automatik.
Eller var det något högst medvetet av det undermedvetna, att klippa av alla trådar, alla sammanhang,
skedde det stegvis i smyg, eller helt i det öppna så att jag inte skulle kunna notera det uppenbara?
Jag var född utochin men nu verkar något har vrängt mig rätt (fel).
Var det jag eller överjaget eller något jagat?
Känner jag inget eller finns det inget att känna,
eller tillåter jag, mig, jaget, det jagade, inte att känna?
Tänk
Tänk om
Tänk om jag gav mer än bara
mitt blod mitt kött min kropp som en kapsel i nio (och en halv) månad
tänk om jag gav en bit av mitt jag
mig, jaget, det jagade,
(lite som när bananflugor kommer med frukten hem som en oinbjuden gäst)
och vilken bit var det
vilka bitar, vilka flisor, vilket splitter,
(är hon också född utochin? när vet jag? när vet hon?)
Fick hon den där biten som gör det möjligt att känna varje molekyl, varje atom,
varje rörelse som rör runt i stoftet, upprör, berör,
som gör det möjligt att se stjärnor i asfalten och gråta för att de har fallit,
som gör det möjligt att älska allt och alla för att alla är bara en slump
och består mest av gåtfullt tomrum.
Fick hon den där flisan som gör att man blir Atlas
(världen är så tung så tung, vem vill lägga den bördan på någon annan)
och den menlösa martyren, profeten för de döva i fel tid, i fel kropp, i fel universum,
gråter för dem alla och förlåter dem för de vet vad de gör
kastar pärlor åt svin för även svin måste äta något.
Fick hon det där splittret som gör det möjligt att hata sin egen varelse
med samma energi, samma fanatism, samma frenetiska envishet som man
älskar
allt annat
det där splittret som naglar sig fast med hullingar, infekterat, spyr ut var genom ögonen
som grumlar synen och omdömet och om de faktiskt dömer
och som gör att man missbedömer avstånd om och om igen
mellan verklighet och inbillning och inlärt beteende
som gör att orden fastnar halvvägs ut och blockerar, täpper till,
bygger upp en slags ordpropp (själslig stroke)
tungan trasslar sig och smaken av något fastnar på den
smaken av
avsmak.




Eller har jag,
mig, jaget, det jagade,
behållit allt det där för mig själv, gömt undan det som en förbannad skatt,
där det vilar tyst
bevakande
beräknande
bidar sin tid
planerar, evolverar,
provar sin nya form bakom stängda ögon
viskar och vässar sina spjut
redo för revansch




Fri vers (Fri form) av Naimelle
Läst 176 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-04-09 15:52



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Fint.
2013-04-09

  SatansSon VIP
riktigt bra den här tycker jag-
2013-04-09
  > Nästa text
< Föregående

Naimelle
Naimelle