Jag är bara en
rädd liten artonåring
som inte vet ett skit
om vad det är
att ha det illa

för jag
jag får allting serverat
inte på silverfat
men någon lite billigare imitation
av ett par
inte perfekta men
skitbra föräldrar
de bästa syskon
man kan tänka sig
vänner
som jag faktiskt
kan lita på

men jag har ont i
i
i
var gör det ont
jag vet inte var det känns
jag vet inte ens om det känns

för jag har inget att
jämföra med
jag har ingen alls
erfarenhet av världen
ingen annan synvinkel
ingen tanke på någon annan

egocentrism
bygger en värld
som jag inte vill vara med på