I Historier från då viker kvinnan
ihop sin duk bugar sig inför det
tysta. I det tillkrånglade tror vi
ofta att de bor. Så less på skiten
att hon såg bilder av randiga
kjolar sittandes längs vägkanten,
Som den där tavlan i olja
en kvinna, utför sitt behov.
Rosors dofter stilett ligger det
bortom sanning bortom mod?
Om jag uttalar mig frankt blir jag
fråntagen beröm, glider ned från
pinnhål, listan? Som om alternativet
vore önskvärt. Av med klänningen bara
på med klackarna. Där fanns alternativ.
Det fanns det väl om vi vågade slåss
lite lite mer.


Hon förde tummen in i munnen djupt.
Tryckte in ett tuggummi under bussens
säte och bad till Gud. Han lyssnade
kanske inte men det var skönt att känna
att frågan och lugnet vilade i två
korsade händer. Att bikten inte var
fråntagen oss. Hon hade inte velat vara
kvinnan på bilden, hade dragit ut den
innan konstnären hann avbilda henne
sittande så.


Det var en vintervik idag när hon
knackade på hos grannen längst
ned. Hans gipsade ben låg som
en trygg försäkring om att hon
fick köra bilen backa den
idag. Och hjärtat pickade när han
retfullt drog det där om tjejer.

Är typisk där. Ovan.