Jag går i tystnadens skog
en tidsålder innan fågelsången.
Det är en ren, oskuldsfull tystnad
som tätnar i försommargryningen;
en tystnad fylld av väntan och förväntan.
Den är som det ofödda fostrets tystnad.
Ofödd är fågelsången och musiken,
ofödda sångerna och dikterna,
ofödda profeterna och religionerna.
Som om världen var en livmoder
och allt däri på väg att formas
till nya livsformer, nya experiment.