Ligger här i sängen och tänker på allt,
känner paniken stiga men kan inget göra.
Ty den dag jag längtar då jag är fri,
fri från det onda som mig dragit ner.
Att leva på kanten mellan liv och död ,
hjärtat slår fortare av bara tanken
att förlora det som håller mig kärt.
Ty den dag då jag funnit styrkan
att ta mig igenom, snårens vassa törnar,
till att äntligen få hålla mina kära.
Den mörka plats jag nu lever i
bländas bort av ljusets starka strålar
och jag finner mig åter tillfreds.
Längtan så stor efter frihetens andetag ,
att få sluta drunkna i mina mörka tankar.
Att sluta känna sig slukad av mitt eget mörka inre ,
vill ju bara vara jag igen den glada ömma person jag är.