Så skimrande står trädet nu
när vårens fe svängt trollspöt

hon klätt var gren med ljusa löv
hon öppnat kvistens blommor

Och genom grönskans skira dräkt
kan grenar ännu skönjas

men inom kort när bladen växt
och deras färg har mörknat

man endast stammen då kan se
hur den bär upp sin krona

Men nu i vårens ljuva tid
när grönskan är pånyttfödd

man hör den spröda fågelsång
ur kronans inre flöda

Och trädet står vid strandens kant
det speglar sig i vattnet

och dubbelt lyser det av grönt
och dubbelt lyser kronan