jag är ett kraftverk
den är så spännande
dimman
och staden jag
bor ju här högt högt och då är den liksom sömnig eller fundersam tänk om älvorna på ängarna flyttat in eller om det kanske är känslor som flyttat ut
från öronen där nere för det är ju kallt nu
trots våren eller sommarn jag
vet inte ens
och tentorna river i högerarmenhanden det bränner lite från skrivandet trötta
ögon och hjärnan värker
fast så lägger jag huvudet där mot betongen och det kyler och jag tänker att jag känner alla dom som
hånglat här mot väggen alla
som rökt här några
som har kissat här konstigt
att dom inte gör det på träden
och så ångan mellan husen den dansar och virvlar fumlar eller famlar sträcker sig efter händer som
rycks undan
som
pratar svagt när ingen lyssnar och jag
hör ju inte bra men sitter still
tills
personpoesin inte kemin går förbi jag
pluggar visserligen kemi men värms kanske mer av det här det är som en kittling i en närhet och jag ryser
lite öppen mun och undrande kinder som intensivt blir liv
och sedan
var du borta
sprickorna i asfalten blir tydliga då jag
sprang ju bland molnen och nu
ser jag myrorna dom
är fina dom också
tänk
magin i deras ben
även dom arga som bits och nästan skriker jag fångar getingarna i datasalen öppnar fönster planterar nästan blommor fast tack till dom ni får ta min saft i morgon också
tassandet om natten vår dörr står olåst för tänk
dom som fryser det står välkommen där hoppas dom förstår även våra grannar som
kanske blundar om kvällen önskar sig värme och den finns där
här
jag
är ett kraftverk men inte så smutsigt bara strålande
så se mig
om du
vänder dig bara lite hitåt så