du säger jag kan vara,
jag svarar med att sätta mig ned i gräset, lägger ditt huvud mellan mina lår och stryker över dagens vedermödor och upprätthållande värdighet

du säger jag kan låta,
jag bygger en bro med fäste i oändligheten, förankrad i ändligheten och låter tankar vandra mellan klagovisor och styrketårar

du säger jag kan bära,
jag ställer mig stadigt med benen lätt isär, drar fingrarna genom håret, släpper ner axlarna och andas den friska regnluften fri

*

som sin egen ö
sig själv nog

förundrad står jag 
i livets mirakulösa sekunder

och allt
är som det ska

*

du säger jag är,
jag är