det finns ingen stad på fatet
och katedralen står tom idag
inga sagor viskas
inga stenar talar
alla de små sångerna 
färdas bort och förbi
regnet av körsbärsblommor
försiktigt varligt fallande
i sorghjärtat
smärtar i livssåren

saknaden efter dig blir så stor då
för jag vet du ville dra mig nära
i min dag av skröplighet

där allting faller inuti
och jag ville gråta länge länge
mot ditt bröst
för det ordlöst besvärliga

sedan

ville jag introducera dig
för de groovy getterna
stjärnregnet i min trädgård
och mellan dina händer
ville jag finna orden jag glömt