skrevs in tomhet dess brustna
illusioner av ditforslat ädelträ.
få som speglat trolösheten så utan
skyddsnät


var hennes diande spädbarn
en hängande spillra

bredbent över
mark spridde sig likt farsot

Det motståndskraftigaste stråna
böjde
sig bakåt av den sugande kraften

människolämningar i fotsida klänning
med sandaler fastväxta tungan
for över finlemmad vrist. En
smak av svett av tjära i de spår där
remmarna gnagts in i huden.

I spegelbilderna av nutidsfönstren
synade han undret. Illusioner som
för honom syntes i urvridna trasor
där meningslöshetens partiklar silats
bevarandes efter att de vridits ur

åter.