Jag skiter i er, tänkte han och slängde sig ner i fåtöljen, knäppte på tv:n.
Tänker f-n inte jobba ihjäl mig, man måste ju leva. McDonalds eller sopa på stationen... i helvete! Kan gå arbetslös ett tag till, beslöt han.

Mazariner, pepsi, nötter och en ljudlig rap. Handen i chipsskålen, krafs, krafs, kras, tugga, tugga.
Rester av pizzan låg kvar i kartongen till senare. Det är gott att bara sitta och päsa och trycka i sig, tänkte han och log för sig själv.

Inte hade han mycket, men det han hade använde han väl och magen var ett tydligt bevis. Visst alla andra ordnade det för sig så att de hade hus och bilar och feta konton, snygga fruar... och kåt blir jag... djävla asen... så förbannat duktiga...

Förfallodatumet till stora räkningen hade gått ut. Den hade fått vänta. Man måste ju ändå kunna!

Han tog en näve chips till, petade fram ett stycke pizza och mumsade i sig.

Han harklade sig och tänkte förstrött mellan blickarna på tv:n. Den oron, samtidigt vällusten, smaken av salt och kryddor, bukspänningen. Han släppte sig och bytte kanal. Inte ett skit att se. Nåja, bättre än inget.

Han släppte sig igen, man är väl man.