Till Helene...som dog i tsunamins vattenmassor...
Midsommarkransen - nionde året
vi var ute och gick i september
det var trattkantarellernas tid
du verkade trött...lite sliten
men i skogen var lugnt...där var frid
du skulle gå hem...putsa fönster
dina söner skulle snart fylla år
det varit rätt mycket på jobbet
genom skogen hemåt vi går
ni hade bokat semester
skulle åka iväg över jul
jag sa...får jag följa med dej?
du svarade...det hade varit kul
innan jul gick så din resa
du åkte med dom du höll kär
men du kom ej tillbaka i livet
din kropp i en kista man bär
den stora vågen tog många
där borta i främmande land
dagar blev ofattbart långa
så många som bara försvann
det blir nionde året i år
som jag binder en midsommarkrans
den lägger jag sen på din grav
till ljudet av midsommardans
jag vill ge dej en liten bit sommar
som jag önskar du själv skulle haft
om inte vågen varit så farlig
och haft så förödande kraft
där finns alla de vackraste blommor
som jag hittat och jag tänker på dej
när det sista jag binder i kransen
är en spröd liten förgätmigej.
©yvonne eriksdotter 2013