Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till Helene...som dog i tsunamins vattenmassor...


Midsommarkransen - nionde året



vi var ute och gick i september
det var trattkantarellernas tid
du verkade trött...lite sliten
men i skogen var lugnt...där var frid

du skulle gå hem...putsa fönster
dina söner skulle snart fylla år
det varit rätt mycket på jobbet
genom skogen hemåt vi går

ni hade bokat semester
skulle åka iväg över jul
jag sa...får jag följa med dej?
du svarade...det hade varit kul

innan jul gick så din resa
du åkte med dom du höll kär
men du kom ej tillbaka i livet
din kropp i en kista man bär

den stora vågen tog många
där borta i främmande land
dagar blev ofattbart långa
så många som bara försvann

det blir nionde året i år
som jag binder en midsommarkrans
den lägger jag sen på din grav
till ljudet av midsommardans

jag vill ge dej en liten bit sommar
som jag önskar du själv skulle haft
om inte vågen varit så farlig
och haft så förödande kraft

där finns alla de vackraste blommor
som jag hittat och jag tänker på dej
när det sista jag binder i kransen
är en spröd liten förgätmigej.


©yvonne eriksdotter 2013




Bunden vers (Rim) av Yvonne Eriksdotter
Läst 575 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2013-06-21 06:45



Bookmark and Share


  erkki
Låter väldigt fint och äkta.
2013-06-21

  stig wikman
GRIPANDE
VACKERT.
YVONNE.
love
that.
2013-06-21

  Fem hjärtan VIP
Så fint Du diktat om Din saknade vän!
2013-06-21
  > Nästa text
< Föregående

Yvonne Eriksdotter
Yvonne Eriksdotter