Det var dags att dra vidare
till nästa station i livet
till “den första du möter på vägen”

Jag hade trettiofem
skavda årsmagazin under armen
och två kärlekshandtag
runt midjan
Hon hade ett huvud
fullt av historier
under studentmössan
och var inbegripen
i en meningssökande monolog

Det blev ett par
störda skuggiga och ljuvliga år

Skillnaden mellan oss
i år
var en svindlande klyfta
som vi hängde över ibland
glatt gungande i en hängmatta

Vi levde i en fiktiv oändlighet
och umgicks intensivt
med våra kroppar och drömmar
även på dagtid

Det hände också
att skärvor av tvivel
slog en kil
mellan idé och verklighet
hon var på väg till äventyret
och jag på väg ifrån det

I den saga som vi skrev för hand
förvandlades många gånger
regelbrott till bläckplump
Den täta interpunktionen
hade sin egen pakt med ödet
sade någon

Vinden blåste upp dörren en dag
och hon blev
ett veck i tidens panna