det var ofta så,
många skrev väldigt bra
men inte ärligt;
det var ett aber för det
fick skrivas mycket
för att en sanning kom ut,
och många gav upp
läsning blott för språkets skull,
vände sig till
sådana som ej skrev så bra
men sanningsenligt:
det var mödan värt
plöja deras textåkrar
ojämna och
gropiga men sannfina!
orden kom själva
och lade sig runt hjärtat
vaggades av
ärlighetens lugna ton,
vilande lästes
sjönk bland fina minnen,
självklara rena
helande visdomsfrön,
i vänlighet sådda
av vind dammade
av solstrålar kyssta,
ljusa leenden
och vänligt allvarliga,
lekfulla inom
fullallvarsförstående
med skratt redo i
kärnan, en tår på tur med
sörjande i taktfullhet,
kram på rätt ställe,
stöd åt behövande,
tröstens bägare fulla;
själva i bakgrund
trots all vänskapshjärtlighet,
medmänniskor
ärliga älskvärda
komma dem nära
lära sig bli liknande:
en orsak läsa
deras vackra visdomar -
hjärtord med ljus och värme