Statusuppdatering Av Conny Gustafsson drömmar vischoner och all önskan som liten då allt var möjligt och fantasin obegränsad i en värd utan ondska som inte fanns för den i härdigt doldes när man var liten genom ett liv en sent uppfattad tanke i från sandlådan i en axelerad uppfattning av en förgången tanke i efter hand fattad tecknet av samband då ej uppfattad som liten men väl bekräftad som vuxen och väl införstådd med en bekräfta frihets berövad och inlåst från sandlådan kommer minnen av slott och bilar och den värd som inramade det runt sandlådan med tiden växer nyfikenheten och äventyrens vägar blir längre på upptäcks färd genom skogen och berg sandlådans slott blir kojor och lekar av cobojs men jag var alltid indian tiden fick mej att växa och leken tog slut i den valör och äventyrens vägar blev längre hemifrån jag minns när jag var på väg till ett tivoli i dom tidiga tonåren när min blick fastna på ett hysteriskt grinande barn i en barnvagn som hade tappat sin blåa ballong föräldrar trösta febrilt det gråtande barn som pekar med stora tårar på sin blåa ballong som stiger allt snabbare mot himlen och försöker förklara att det är försent och att dom inte kan göra något och jag kund inte släppa tanken och jag förtog inte varför det grinande barnet och den blåa balongen men när jag har gått igenom vad jag har gått igenom vad jag har gått igenom och funderat på det jag har funderat från olika håll och kanter och tolkat det på olika sett och gjort liknelser på drömmar och situationer och erfarenheter ut av det förflutna på min väg så känns det starkt att jag fick ett tecken en vischoner en varning i från något större eller minna fäder att jag var redan då på fel väg men jag såg bara det gråtande barnet som pekade på den blåa balongen som steg mot himlen så om det var ett tecken så tolkade jag det fel jag såg bara situationen och inte budskapet bakom det preses som med jazz att man ska lyssna på melodin bakom musiken jag förtog inte fröns nu tretti år efter att om jag inte ändrar på min inställning på min väg så kommer alla minna drömmar och vischoner rymmas i den blåa balongen som kommer att försvinna upp mot himlen i en axelerande fart och det har jag inte förstått förens nu min favorit färg är blå preses som den ballong som rymmer alla minna drömmar som nu har lämnat mej nu förstår jag barnets smärta som dess föräldrar inte såg för dom har sin dröm preses som dess barn som dom lät de flyga i från en liten blå ballong rymmer så mycket även fast det bara är luft men allt på jorden är byggt på drömmar och vischoner så håll fast i era blåa balonger eller den färg ni födds med för ett helt liv finns där inne släpp aldrig taget för en ballong med luft är värt mycket